Kategoriarkiv: Personligt

Trött

Efter en delvis lugn helg (det behövdes) har jag insett hur himla trött jag faktiskt är. Och det är kanske inte så konstigt med allt jag hunnit med i sommar. Man glömmer fort…

Jag bodde först två veckor hos min gode kompis Nick och fick besök av Therése, flyttade, var två veckor i Skåne då jag fyllde år och bästa kompisen gifte sig. Sen var det OS och besök av både Linus och Malin, men inte samtidigt. Dessutom mer födelsedagsfirande. Sen underbara New York och så hem till Skåne helgen efter det igen. Phew! Även om det var en helt fantastisk sommar, så har luften gått ur mig lite nu.

Denna vecka ska jag inte göra ett dugg på kvällarna mer än att Skypa med kompisar, komma till rätta ännu mer i lägenheten och hänga med mina (underbara!) flatmates. Och så laga lite mat förstås, bläddra i kokböcker och titta på BBC på iPaden i sängen.

Sen när jag sovit i kapp och har energi igen ska jag laga soppor som aldrig förr, längta efter riktiga hösten (just nu har vi kvav indiansommar) och prova alla recept som samlats på hög.

Känns riktigt bra.

Lämna en kommentar

Under Personligt

Glada flickor

 

Såhär glada kan två bästisar bli när de är i New York för att fina sina 30-årsdagar. Presenterna köpte vi på Tiffany’s och finrestaurangen var Daniel. Underbart! ♥

Lämna en kommentar

Under Personligt

Rörd

Kanske är det p g a att jag nu nått den mogna åldern av 30 år eller av någon helt annan anledning, men den senaste tiden har mina goa fina vänner verkligen gjort mig rörd.

Födelsedagsmiddagen/festen i sommarstugan var kanonkul och jag fick så omtänksamma presenter, dessutom tog sig alla sig tid att träffa mig på mina villkor så att jag slapp en Skåneturné när jag var hemma och hann njuta lite av sommarsemestern.

Åter i London firade jag min födelsedag med mina kompisar här och Linus som var på besök. Återigen speglade presenterna hur väl mina goa kompisar känner mig, och jag hade ännu en otroligt rolig kväll. Det som dock gjorde mig mest rörd är att mina arbetskamrater hade lagt ihop till en present till mig som de vet att jag suktat över länge; en fantastisk coinpurse från Loewe. Det låter kanske ytligt att bli så glad över en liten rund sak i fantastiskt spanskt läder, men det är ju omtänksamheten jag blir rörd av. Att kollegorna tänker på mig och dessutom vet exakt vad de ska köpa! Dessutom var det fint att höra gymnasiekompisen Linus säga att jag har fina vänner här med. Det har han rätt i. 🙂

 

1 kommentar

Under Personligt, Uncategorized

Turist i min egen stad. Nåja, nästan

I lördags fick jag finbesök hemifrån, det är fjärde besöket av svenska vänner hemifrån hittills i år och det är så roligt med de besöken. Dels får jag ju odelad kvalitetstid med den/de som hälsar på, vilket jag sällan kan få till i Sverige när man vill hinna med allt och alla. Och dessutom får jag ha lite mini-semester i min egen stad (även om jag delvis jobbar).

Nu i helgen har vi haft det hur bra som helst. Direkt när Therése anlände i lördags kväll släpade jag med henne på fest efter en snabb middag hemma (hos Nick, det är det som är hemma just nu). Sen igår tog vi sovmorgon, åt god sen frukost och strosade sedan i Chelsea. Vi handlade lite på rea, kikade i en massa butiker och bunkrade upp med middagsmat från Waitrose. Väl hemma igen lagade vi en massa plockmat som imundigades med några glas vin, därefter ömsom pratade vi, ömsom tittade på film i soffan.

Ikväll tar Therése sig runt på egen hand under dagen och ikväll ska vi till Kensington Roof Gardens och äta. Jag har inte varit där innan så det ska bli kul. Imorgon ska vi först äta på Opera Tavern (igen) och sen se The Lion King-musikalen ett stenkast därifrån.

Sen är tyvärr minisemestern över för denna gången, men det ger så mycket att man kan leva på det ett bra tag!

Lämna en kommentar

Under Personligt

Äntligen

Bloggen har tyvärr fått vila ett tag då jag haft fullt upp med annat, men nu har jag tid och energi igen. Och eftersom denna blogg är den mest kravlösa av mina bloggar känner jag knappt ett uns dåligt samvete för att den försummats. För den är ju mest till för min egen skull.

Anledningen till energiinjektionen är utan tvekan att jag nu ser ljuset i tunneln igen. Vissa saker är så jobbiga i livet att man inte inser hur jobbiga förrän i efterhand då man fått distans till situationen, för om man insåg precis hur urbota jobbigt det är mitt i allt, ja då hade man nog bara gett upp. Förvarsmekanismer är bra de.

Sedan jag och Christopher bröt upp känns det som att livet var riktigt jobbigt ett tag. Inte på grund av att jag var singel igen, och inte direkt för att jag inte hade honom i mitt liv längre (även om det var jobbigt på sitt sätt). Nej, istället var det att han liksom ‘byttes ut’ mot en alldeles fruktansvärd flatmate. En människa vars dumhet och självcentrering jag fortfarande förundras över. Jag tror att jag mött den ultimata egoisten. Den som verkligen ger blanka fan i allt utom sig själv. Som tänker på sig själv i alla situationer även när hon borde tänka på andra närstående. En människa som har mage att bara ta för sig av mina saker, minmat, utan att ens skämmas när jag kommer på henne. Som lämnar halva sitt bohag för mig att slänga bort. Och jag finner mig i det, för jagvet  att det är det sista. Jag kan slänge hennes äckliga pinaler och organisera flytten för jag vill så gärna bort.

Samtidigt som denna människa inträdde i mitt liv och gjorde att mitt hem tyvärr inte alls var min borg längre, var den hemska arbetskamraten ännu värre än vanligt. Som tur var slutade hon i maj, och genast kändes livet lättare trots att flatmaten var värre än någonsin med fester alla tider på dygnet och vilken dag i veckan som helst.

Igår flyttade jag alla mina pinaler till magasinering. Förutom två väskor jag tog med mig till Nick som snällt nog hyser in mig ett tag. Dessutom kom städfirman och städade hela lägenheten och idag kom ett bolag och hämtade alla extra sopsäckar och nu ikväll lämnar jag in nycklarna.

Det är slutet på denna period i mitt liv, tack och lov. Jag har ett trevligt boende att se framemot om två veckor, ett som jag valt med omsorg och inte med panik och jag har två härliga veckor i Sverige att se framemot i sommar. Liksom 30-årsdag,  bästa vännens bröllop, OS i min egen stad och en New York-resa att fira intåget i det riktiga vuxenlivet med den där bästa kompisen.

Nu. Nu vänder jag blad.

Bilden är lånad.

1 kommentar

Under Personligt