Category Archives: Personligt

Min (alternativa) påskhelg!

photo2

 

Min påsk saknade både ägg och sill, men var en välbehövlig paus för min del. I lördags gick jag några ärenden vid Kings Road och då bjöds det på solsken och snöfall om vartannat… Den sedvanliga matmarknaden på Duke of York Square var igång trots att det var påskafton, men jag hade tyvärr inte tid att kolla in alla stånd.

 

photo3

 

På påskaftonskväll var det födelsedagsfirande för Laura, så det blev bubbel och drinkar. Här en goding med Passoa och Zubrowka.

 

photo7

 

Födelsedagsgrisen i mitten, flankerad av Jenny t.v. och mig t.h.

 

photo5

 

Resten av helgen slappade jag, men i söndags bakade jag pizzor till mina flatmates, och det kändes som om vi verkligen är en urban liten familj. Ljusår från min förra flatmate mao.

 

photo6

 

Idag på lunchen såg jag denna skylt utanför Terroirs som jag tycker sammanfattar den brittiska våren otroligt bra. När kommer den HIT?!

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Helgen i bilder

h1

 

I fredags kom min barndomskompis Carina på besök, visserligen ganska sent, men vi tog oss tid för vin, plockmat och skvaller och kom inte i säng förrän kl. 03. Vi är båda fantastiskt duktiga på att prata!

 

h2

 

Som tack för att hon fick bo hos mig under helgen hade Carina köpt tvål och handkräm från Molton Brown som hon vet att jag tycker om. Denna doft; Rosé Granati, är ny för mig men jag älskar den! Och så är den snyggt rosa också.

 

h3

 

Jag fick också världens mest proppfulla påskägg med riktigt gott svenskt lösgodis. Som ni märker blev jag riktigt bortskämd.

 

h4

 

På söndagen trotsade vi den iskalla kylan och åt lunch på Yashin som har fantastiskt god sushi följt av shopping på Kings Road. Förutom vädret var det en riktigt trevlig dag som avslutades med hemmagjord pasta med svamp, vitlök och persilja.

 

h5

 

Fina Carina t.v. och hennes kompis Hetal t.h.

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Svenskar i London

Liksom alla städer har London sina grupperingar. Fransmännen håller till i South Ken, polackerna vid Vauxhall och även om svenskarna är utspridda så finns kyrkan, puben och de flesta svenska matbutiker i Marylebone. 

När jag kom hit var jag med i JCC, ungdomsutskottet i Swedish Chamber of Commerce i London, men jag insåg att det inte riktigt var min grej. Om man är här som riktig expat, dvs att man blivit förflyttad av sitt företag, så kan jag förstå att man vill få in så mycket svenskt som möjligt i sin vistelse här, men jag flyttade hit för att jag är en anglofil och åker hem tillräckligt ofta för att inte sakna svenska saker. Men det är en trevlig förening som organiserar bl.a. kräftskivor och midsommarfirande i Hyde Park.

Men ikväll ska jag ändå tillbringa kvällen med att prata svenska med en tjej jag inte känner. Som expat (nu använder jag mig av det vidare begreppet i brist på annat; folk som bor utomlands i allmänhet) blir man såklart indelad efter sitt hemland. En tjej jag jobbar med har lärt känna tjejen jag ska träffa ikväll och eftersom hon är finlandssvenska tyckte vår gemensamma kompis att vi kanske kunde träffas. Tjejen i fråga just flyttat hit och känner inte så många.

Det ska bli roligt att lära känna henne för hon verkar himla trevlig och förhoppningsvis kan jag ge lite tips om hur saker och ting fungerar här. Det är mycket som fungerar annorlunda än hemma och när jag flyttade hit tog jag reda på allt sånt själv så det känns bra att kunna hjälpa någon så de slipper fundera ut saker på egen hand.

Dessutom ska vi träffas på en pub som i princip ligger runt hörnan från min lägenhet, men som jag fortfarande inte besökt sen jag flyttat dit – en gastropub dessutom, så det ser jag framemot. Two birds – one stone.

Lämna en kommentar

Filed under Beteende, Personligt

En sorts uppvaknande

IMG_3257

Just nu har vi minusgrader i London och igår snöade det. I mars. Om det inte var för att kvällarna är ljusare igen hade man lätt kunnat tro att det plötsligt blivit november.

Vid den här tiden på året när våren är i antågande (det var faktiskt 14C för en vecka sedan) känner jag det alltid som att jag som ett djur vaknar ur en djup dvala. Under de kalla årstiderna verkar all min energi gå åt till att överleva dagarna. Det är kallt, mörkt och mycket som ska hinnas med och man liksom bara kämpar på i en ständig, men dock inte brant, uppförsbacke.

Sen kommer den första dagen med varmare vindar, strålande sol och klarblå himmel och man blir mer sig själv. Den milda depressionen vintern ger en är som bortblåst, man bubblar av livsglädje och det yttrar sig direkt i att man gör planer för framtiden. Planerar semestrar, besök, hur man ska organisera garderoben, vilka nya klädinköp man vill göra etcetera etcetera.

Varje år reagerar jag på exakt samma vis och ändå blir jag lika förvånad över hur dämpat mitt liv är under vintermånaderna. Jag träffar ju vänner som vanligt och gör roliga saker, njuter av julen m.m. Men hela tiden finns det småsaker som gör livet lite jobbigare. Det är egentligen löjliga saker när man tänker efter, men sammanlagt blir de ändå jobbiga tillsammans. Jag pratar om statiskt hår, halt ute, fnasig hy, torra händer, iskalla tår och ständig kyla såväl ute som inne (ja, i Storbritannien är det faktiskt så om man bor i ett gammalt hus).

Det är med glädje jag välkomnar våren (den är på väg, jag har sett livstecken) och mitt riktiga gladare jag! Nu kan jag på riktigt se framemot att mamma och pappa kommer på besök nästa månad och att jag helgen efter ska till Göteborg en sväng och månaden efter det hem en långhelg och allt roligt jag ska hitta på i sommar.

Hej våren! Hoppas du är här för att stanna.

Lämna en kommentar

Filed under Årstiderna, Personligt

Matbloggsträff i bilder

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Mat & dryck, Personligt, Resor

Lite funderingar

 

När jag var hemma i helgen var ju den stora anledningen matbloggsträffen i Ystad, men passande nog lyckades jag pricka in mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag (som borde varit det stora eventet) också. Det blev en riktigt god lunch lagad av mamma och mig och som pappa (och vi också såklart) fullkomligen älskade.

 

Jag blir helt klart lycklig av att laga god mat till nära och kära, det mår både jag och de bra av. Och det är bara vissa tillfällen per år som det blir av att jag lagar med och åt mina föräldrar, så dessa tillfällen betyder så mycket mer.

Det är ibland ett tungt ok att bära att jag valt att bo utomlands, men jag kan inte flytta hem för någon annans skull och just nu skulle det göra mig mycket olycklig att flytta tillbaka till Sverige. När jag pluggade i Lund såg jag mina föräldrar betydligt oftare än nu, men det var inte kvalitet på samma vis för kompisarna kom liksom före. Jag var yngre och då känns det som att familjen liksom finns där för evigt.

Sen jag flyttade till London och jag ser förändringen hos mina föräldrar mellan varje gång jag träffar dem, endast med någon eller några månaders mellanrum, blir man plågsamt påmind om att man bara har sina föräldrar till låns. Så även om vi ses mer sällan hoppas jag att också mina föräldrar upplever de tillfällen då vi ses som mer värdefulla än de mer flyktiga tillfällen då jag bodde närmare.

Tack för en riktigt fin helg, mamma och pappa!

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Mitt sommar-Skåne!

Jag kan inte påstå att jag har hemlängtan, det har jag i princip aldrig haft, inte ens som barn, men jag värdesätter vissa saker annorlunda än förut, sedan jag flyttade utomlands.

Svensk sommar har alltid varit något speciellt, men nu när allt ska tryckas in på en till två veckor betyder det så mycket mer. Särskilt om man dessutom lyckas parera vädret och få sol.

För även om jag njuter av solen och sommaren också i London och Britain, så är allt annorluna hemma i Skåne. Dofterna känns igen sedan barndomen, maten smakar som den alltid gjort och det är ju på sommaren Skåne och Sverige är som vackrast. I alla fall i mina ögon.

Det jag alltid vill få ut av sommaren är naturligtvis god mat, särskilt det som är svårt eller omständigt att få tag på här; mammas flädersaft, svenska jordgubbar, kantareller och kräftor till exempel. Traditionen med middag/fest i sommarstugan vill jag aldrig vara utan, liksom aftonpromenaderna med mamma, och ibland även med pappa om han kunnat slita sig från teven. Det är så mysigt att gå på grusvägar i skumrasket och tjuvkika in i folks mysiga hus med havsdoften i näsborrarna. Att kunna vakna upp, byta pyjamasen mot bikinin och en minut senare fortsätta att sova i solstolen, eller att barfota kunna gå ner några 100 meter och ta ett dopp i havet. Att läsa högar av mammas mat- och inredningstidningar och att övertala pappa att grilla. Och att kunna njuta av mjukglass från kiosken där jag själv sommarjobbat tillsammans med vännerna som finns kvar sedan dess.

Tack för i år sommar-Skåne!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Årstiderna, Personligt