Category Archives: Allmänt

Att frysa

Mina barndomsvintrar i södra Skåne präglas av minnen av kall snålblåst som ‘gick igenom märg och ben’ som vi sade, men också av pulkaåkande invid skogen och några sporadiska försök till längdskidor. Visst minns jag att det var kallt. Men endast utomhus. Så snart man kom inomhus tinade man snabbt upp och det var det sköna med att vara ute i kylan; att komma in i värmen rosig om kinderna och äta mammas nybakade bullar och dricka O’boy.

I England är det en annan kyla. Det är inte lika kallt utomhus och vinden är inte lika pinande kall och torr som i södra Skåne. Bara man har en ordentlig jacka, halsduk och handskar klarar man sig bra. Istället är det inomhus jag fryser. Eller rättare sagt; jag får inte upp värmen igen inomhus efter att ha varit utomhus en längre stund.

Trots att jag numera bor i en ordentligt renoverad (och isolerad) lägenhet så är det alltid lite dragigt inomhus. Särskilt vid fönstren. Jag tror inte hantverkarna här  känner till fönsterkitt eller så vet de inte hur det ska användas. Och det faktum att de flesta fönster (i alla fall viktorianskt tidstypiska sådana i trä) är englas, det är bara nya i plast som är tvåglasfönster känns fantastiskt omodernt.

Efter lite mer än fem år i London (och ytterligare några månader i England 2002) så är jag fortfarande lika oförstående. It baffles me. Att vissa saker inte ändras här, det har jag för längesedan accepterat. Men detta är faktiskt en strålande affärsmöjlighet. Täta fönstren och spara pengar på den dyra värmen. Lätt som en plätt ju. Och just att ingen sett den möjligheten förbryllar mig, för britter är faktiskt väldigt företagsamma.

Så det är med ulltofflor, yllefilt, varma tröjor och kopiösa mängder te som jag överlever vintern i England. Precis som britterna själva. Snart dröjer det väl inte länge förrän jag lägger mig till med uttrycket som jag retat ihjäl mig på sedan jag flyttade hit; ‘Just put another jumper on’. (Alltså; ‘ta på dig en tröja till’, till någon som fryser inomhus.)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Beteende

Tätt inpå

Jag växte upp på en avstyckad gård på den sydskånska slätten. På ena sidan tomten fanns landsvägen och på de resterande tre tomtsidorna var det bördiga åkrar där det roterades sockerbetor, raps och vete.

Som liten flicka var den bästa metoden att hitta mamma och pappa när de var någonstans på tomten att öppna dörren och skrika för full hals tills de svarade.

I London, trots parker och stora öppna ytor, bor man lite närmare varandra. Just nu bor jag hos min kompis Nick som bor i nedanvåningen av ett typiskt viktorianskt hus på en alldeles vanlig gata i sydöstra London. Jag sover i vardagsrummet och trots stängd ytterdörr och stängd vardagsrumsdörr hörde jag en kvinna sjunga igår när jag höll på att somna. Nej, det var inte ett spöke utan en granne. Men vilken vet jag inte, eftersom huset sitter ihop med varsitt hus på varje sida och varje hus är indelat i två lägenheter.

Men när jag sov i Nicks rum förra veckan när han inte var hemma hörde jag någon (annan) snarka högt. Först trodde jag att det var Nicks housemate som snarkade, det verkade mest logiskt så, men det var grannen ovanför berättade Nick. Så ensam behöver man inte känna sig.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

En energigivande helg

Vissa helger är jag helt slut och kan nästa stanna inomhus i pyjamas mer eller mindre hela helgen. Ibland behöver jag det, jag är inte så bra på att hålla saker på en lagom nivå, istället blir det lite antingen eller. Av eller på.

Denna helgen hann jag med mycket men på ett lagom sätt och det gav så mycket tillbaka. Jag hann städa, träffa kompisar, fika, äta god mat ute, laga mat och dricka vin, promenera i solskenet och även mysa runt hemma. Jag känner verkligen att helgen i kombination med solen gett mig oerhört mycket energi och det känns som att jag äntligen har fått energin tillbaka, den som jag letat efter med ljus och lykta hela vintern. Jag kan inte nog beskriva hur bra det känns.

Vad hittade jag då på som gav mig så mycket energi? Jo, i fredags gick jag hem efter jobbet, kröp upp i min favoritfåtölj och tittade på en riktig tjejfilm (Confessions of a shopaholic) och mumsade i mig popcorn och Minstrels. Efter en hel veckas jobb är det ibland underbart att få vara själv. Egentid är helt enkelt underskattat.

I lördags vaknade jag upp hyfsat tidigt och tog tag i städningen direkt. Badrummet var skinande rent och jag t o m vårtorkade vilket jag kan erkänna att jag inte är särskilt förtjust i. Efter lite crumpets till frukost vågade jag ta på mig vårjackan (en varm sådan) och begav mig ut för att möta min kompis Gaby. Såklart började det regna så fort jag steg utanför dörren och det var dessutom blåsigt, men vi hade trevligt ändå. Tittade i några second hand-affärer och slog oss ner på ett mysigt fik och drack varm choklad/cappuccino och bara pratade en massa. Flera timmar senare begav jag mig hemåt för att sätta en deg till kvällens pizza. Nick hälsade på och förutom pizza åt vi jordärtskockschips med fänkålsdip och dulce de leche-pannacotta.

Igår så sov jag länge och kunde njuta av solen redan i duschen där vi har takfönster. Jag hann slappa framför datorn en stund innan jag promenerade en bit för att möta upp med Laura och äta lunch. Vi utnyttjade ett tastecard som många London-restauranger är med i, och fick 50% rabatt på maten. Så vi åt gott för en billig peng. Musslor och havsaborre för Laura och fransk löksoppa och biff med bea till mig.

Efter den utflykten kröp jag upp i fåtöljen igen och hann med flera avsnitt av the Mentalist. Och för att helgen varit så bra hade jag inte ens någon söndagsångest. Visst, en längre helg hade alltid varit trevligt, men det gjorde liksom ingenting att gå till jobbet imorse. Och solen sken då med.

2 kommentarer

Filed under Allmänt

Om att vara förälskad i en stad

I helgen hade jag och London finbesök av Emma (bästis) och Claes (hennes fästman) och som alltid när vi träffas hade vi riktigt kul ihop. Alltså hur kul som helst.

Men just denna resan var nog den bästa vi haft ihop, för för en gångs skull mådde vi alla riktigt bra på en och samma gång. Vilken lyx det är. Att må bra tillsammans.

I alla fall så hade vi en strålande Januarihelg med kallt, friskt väder och solglitter och när vi traskade omkring olika områden av stan såsom Hampstead, Westminster, Piccadilly, Trafalgar Square så blir jag så förbannat lycklig. Jag är nog ta mig tusan kär i den här staden!

Bara att gå på en bro över Themsen kan göra mig så fånigt lycklig att hela ansiktet spricker upp i ett leende. Att jag har möjligheten att gå på upptäcktsfärd i denna underbara stad varenda dag gör mig så galet glad.

Emma har sagt att hon verkligen älskar att hälsa på mig och London, men att hon aldrig skulle kunna bo här och jag känner det samma om Malmö. Byta London mot Malmö, aldrig liksom. Men kanske den skånska landsbygden. Kanske.

Men jag vill ju också ha en cottage på den engelska landsbygden, ett hus i Provence och en flådig lägenhet här i London. Om jag inte bodde här skulle jag åka hit bra ofta. Jag menar ofta. För denna stad är så fantastisk.

Går man på Piccadilly och Jermyn St så ser man lite av det gamla flärdfulla London, går man till Smithfield’s så får man bokstavligen en köttmarknad. Old Street var trendigt för ett tag sedan, nu är det est mainstream, men det är ändå för coolt för mig. Varje stadsdel (eller ibland bara ett kvarter) har sin egen prägel och allt får verkligen samsas i denna smältdegel (egentligen ett ord jag är otroligt trött på, men i brist på annat så…). Här blandas fattiga och rika, affärskvarteren med hemlösa, urgamla fina byggnader med skyskrapor och broar med underjordiska tunnlar.

Och jag. Jag älskar det alltsammans.

2 kommentarer

Filed under Allmänt

Om sommarlängtan och hemlängtan

Att det regnar mycket och ofta i Storbritannien har väl ingen missat, men i år känns det banne mig som att sommaren regnar bort. Om man bortser från den försommaren vi hade runt påsk när det var strålande sol då.

Jag älskar verkligen mitt nya hemland, och föredrar regnet framför Skåneslätternas snålblåst any day, men nu har jag drabbats av akut svensk-sommar-längtan. Akut. Framför mig ser jag varma sommarkvällar när man sitter ute, kvällsdopp i havet när det är lugnt och stilla, och känna den där doften av svensk sommar. En blandning av solvarma stenar, morgondagg, saltvatten, nyklippt gräs och grillkol.

Om det inte är sol och fint i början på augusti vet jag inte vad jag gör. Jag har nämligen planerat Sverigeveckan in i minsta detalj, det är enda sättet att hinna med, men det finns luckor för att ligga på stranden och sola och bada vilket jag kallt räknat med. Så om det finns några vädergudar, så får ni gärna hjälpa mig och be, ok?! Ni får ju också nytta av det. Win-win.

Apropå det där med längtan så lyssnade jag för något tag sedan på en av förra årets sommarpratare som belyste just det där med att sova över hos kompisar som barn. Hon menade att det oftast är föräldrarnas idé för att få en kväll för sig själva, men jag vill påpeka att det helt beror på barnet.

Jag var ett sånt barn som aldrig hade hemlängtan, och jag har det fortfarande inte. Visst kan jag sakna vänner och familj (eller sommaren då), men de är bara ett telefonsamtal bort. Jag inser nu att mina föräldrar grundade mig och gav mig så mycket ovillkorlig kärlek att jag blev sjukt självständig. Redan som tvååring sa jag ofta: kan fälv, när någon försökte hjälpa mig med något och jag älskade att sova borta, ville inte att barnvakten skulle gå hem om mina föräldrar varit på fest, och hade egna glasspengar (och använde dem) innan jag kunde prata rent.

Antagligen är det därför som jag så lätt kunde göra mig hemmastadd här borta, och därför jag hellre sover över på en fest än att vara nykter och köra hem för att sova i min egen säng. Jag älskar visserligen min egen säng, men den finns ju kvar.

Längtan alltså, ett intressant ord som rymmer ganska mycket. Just nu är det då för mig fokus på sommarlängtan, för det är den bästa årstiden enligt mig.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Årstiderna

Pubar

Pubar finns det typ överallt i mitt nya hemland, och skam vore det annars. Flera har dock fått stänga pga lågkonjukturen, men för mig märks det inte så mycket, jag ser pubar vart jag än vänder mig.

Byn där jag växt upp hemma i Skåne, Norra Grönby, hade med all säkerhet haft sin egen byapub om den legat i England, trots att byn saknar både kyrka och affärer, kyrkan finner man i Södra Grönby (som bara kallas Grönby om man inte kommer från den norra byn), några kilometer söderut. Den byn är aningen större, men affärer har där inte funnits sen mamma var liten, men ändå hade byn nog haft två pubar i alla fall, om den legat här.

För två år sedan fyllde min kompis Charlie 30, och då åkte vi ut ett gäng på landet för att fira honom. Vi bodde i en renoverad lada (mycket poppis med omgjorda lador härborta) på en gård med frigående höns (vars ägg vi fick äta), grisar och cyklar till utlåning. Vi tog oss en cykeltur mitt ute på landet där det blir lika mörkt på natten som där jag är uppvuxen, och målet med turen, var, just det, en pub. Så vi cyklade dit, drack en pint och pustade ut och cyklade tillbaka. Liiite annorlunda än hemma, där man på sin höjd cyklar och köper glass.

Nu gillar jag både pubar och glass, men det visar på hur stark pubkulturen är i England. Pubarna finns överallt och de är sällan folktumma. Nu när det är fint väder vill man gärna sitta ute och dricka sin öl, men det finns inte plats till uteserveringar överallt, så det har man löst genom att man får ta sin drink och stå utanför puben. De flesta ger en inte ens plastglas, och det är hur trevligt som helst.

Pubkulturen är ju himla mysig, och pubarna ses som en förlängning till ens eget hus. Ett extra vardagsrum med sköna nötta soffor, öl, mat, en brasa om det är kallt ute, kanske sport på teve, sällskapsspel eller en tidning. Och det är verkligen gemytligt! Dessutom serverar de flesta pubar ordentlig mat, man kan alltid få en sandwich eller helt ok fish & chips.

Förr i världen bjöd man inte hem folk i England, utan man träffades på puben eller gick ut och åt ihop. Det var bara kring högtidsdagar man bjöd hem, och kom någon oanmäld kom de ofta inte längre än till köket, det har Christophers mamma berättat. Fascinerande tycker jag som är uppvuxen på landet med gille, logdans och kaffekalas. 😉

Numera passar det dock ypperligt att förena dessa två kulturer, för min generation i England tycker om att bjuda hem. Det blir dinner parties med mycket portvin efter maten eller en söndagsmiddag med vin. Och dessemellan träffas man på puben eller går ut och äter.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Beteende

Fönster och kranar

När jag och min finsk-ryska kompis Anna träffas så kan vi spy av oss om sånt som kan irritera en utlandsskandinav. England och hemma är lika men ändå så olika. Och just eftersom det är ganska lika melllan länderna så blir de där små pyttesakerna ännu större, eftersom man utgår från att det är lika.

De två största ‘problemen’ som jag och Anna ser det är inte vänstertrafik eller att vi inte kan köpa samma matvaror som hemma, det visste vi ju om innan vi åkte hit. Men något vi inte tänkte lika mycket på var hur husen är byggda.

Hemma bor mina föräldrar i ett gammalt hus från 1800-talet (?) som de renoverade när de köpte det på 1970-talet. Så vi har vanliga moderniteter; golvvärme, blandare, dusch och treglasfönster.

I England är de flesta hus äldre än så och dåligt renoverade under årens lopp vilket resulterar i sunkiga heltäckningsmattor, englasfönster, dragiga rum, två kranar på handfatet etc.

Nu råkar jag bo i ett gammalt hus som faktiskt håller inne värmen och har originalträgolv. Vi har t o m blandare i köket. Men dock inte i badrummet. Där har vi de där gammaldagskranarna med rattar på, en för varmt och en för kallt. Förlåt, jag menar en kran för skållhett och en kran för iskallt. Det är hur drygt som helst när man tvättar händerna och ansiktet. Min brittiske pojkvän tycker ju att jag är dum i huvudet och att man ska sätta i proppen, tappa upp vatten från båda kranarna så att det blir lagom varmt. Fine, det kan man göra, men om man då tvättar ansiktet så sköljer man först det med det lagomvarma vattnet, sen masserar man in ansiktstvätten, och sen ska man skölja ansiktet. Det kanske man kan en gång med vattnet i handfatet, men sen är det ju smutsigt, och man måste tappa ut och tappa upp nytt innan man kan skölja ansiktet igen och bli ren. Meckigt, eller hur?!

Och så fönstren. Vi är nog lyckligt lottade, för det drar inte vid våra fönster. Det gjorde det i de två förra husen jag bodde i. Om man stod/satt/låg vid fönstret kände man verkligen hur det drog, nästan blåste kalluft in. Härligt på vintern. Så även om jag slipper det, så är jag ändå ingen fan av englasfönster. De släpper nämligen in allt ljud. Ni kan tänka er så mycket vi hör av vad som händer på gatan utanför. Bussen som stannar och sen gasar på, ambulansen och brandbilens sirener, bilar med nerrullade rutor och bas så att kvarteret skakar och så alla människor som tycker om att skrika och prata högt.Som tur är vänjer man sig, men vi har en stor ask med öronproppar för våra nattgäster. Och i helgen när vi var hemma i Grönby mitt på den skånska landsbygden, då sov vi som stockar. Det var ju så tyst.

Bilden är lånad.

1 kommentar

Filed under Allmänt