Monthly Archives: mars 2013

Fina London (några bilder)

I tisdags när jag i kall blåst var tvungen att promenera en bit till Tate Modern för att titta på Lichtenstein: A Restrospective-utställningen med min väninna Maria blev jag som alltid tagen av hur fin den här staden är.

Jag rekommenderar alla att promenera över gångbron Millennium Bridge som går över Themsen mellan St Paul’s Cathedral och Tate Modern. Utan bilar i närheten är det inget som stör när man tar in skönheten runt omkring.

L1

 

Detta foto tog jag när jag vände mig om och tittade bakåt på St Paul innan jag gick över bron från den (norra) sidan.

L2

 

En bit över bron ser man nya skyskrapan The Shard riktigt väl, och även om inte alla tycker om den så tycker jag att den är ganska fin i skymninsljus i alla fall.

L3

 

Väl över på The Southbank (södra sidan) ser vyn ut såhär med bron till höger och ståtliga St Paul’s Cathedral rakt fram.

Trots bitande vind och nerkyld in till märg och ben kan jag till fullo uppskatta den här staden.

Lämna en kommentar

Filed under Muséer, Stadsdelar

Helgen i bilder

h1

 

I fredags kom min barndomskompis Carina på besök, visserligen ganska sent, men vi tog oss tid för vin, plockmat och skvaller och kom inte i säng förrän kl. 03. Vi är båda fantastiskt duktiga på att prata!

 

h2

 

Som tack för att hon fick bo hos mig under helgen hade Carina köpt tvål och handkräm från Molton Brown som hon vet att jag tycker om. Denna doft; Rosé Granati, är ny för mig men jag älskar den! Och så är den snyggt rosa också.

 

h3

 

Jag fick också världens mest proppfulla påskägg med riktigt gott svenskt lösgodis. Som ni märker blev jag riktigt bortskämd.

 

h4

 

På söndagen trotsade vi den iskalla kylan och åt lunch på Yashin som har fantastiskt god sushi följt av shopping på Kings Road. Förutom vädret var det en riktigt trevlig dag som avslutades med hemmagjord pasta med svamp, vitlök och persilja.

 

h5

 

Fina Carina t.v. och hennes kompis Hetal t.h.

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Påsk i Storbritannien

Egentligen vill jag mest lägga mig ned på golvet och sparka och skrika pga det här icke-vårvädret. Likt en trotsig fyraåring har jag slutat med vinterkappa och går i ballerinaskor och tunna strumpbyxor bara för att jag tycker att man ska kunna göra det i slutet på mars månad.

Men det skulle bli ett ytterst tråkig inlägg om jag återigen klagade på vädret. Istället tänkte jag skriva om den stundande påsken. Jag ska vara kvar i London över påskhelgen, vilket ska bli trevligt, men jag kommer att sakna mitt svenska påskgodis. Här har man ju lite annorlunda traditioner än hemma. Påskäggen är gjorda helt av choklad och fyllda med choklad. Gott, men enformigt. Jag föredrar helt klart de svenska dragéäggen.

Sen har man ju påskharen här (inga häxor), som gömmer äggen utomhus så att alla barn (och ibland vuxna) får organisera en äggjakt (Easter egg hunt).

Det tog mig ett bra tag att klura ut hur Svenska Kyrkan skiljer sig mot Church of England (som är det största kyrkan i Storbritannien) och i korta drag är skillnaden att man inte hade någon reformation här. Henrik VIII bröt dock med Vatikanen under sitt styre, så Church of England är inte heller katolsk. Men eftersom den står närmare katolicismen än Svenska Kyrkan och andra protestantiska kyrkor är t ex fastetiden innan påsk mera vanlig. Många avstår från godis eller annat okynnesätande. Även den katolska kyrkan är utbredd i Storbritannien och den protestantiska Anglican Church är också relativt vanlig.

Förutom att påskäggen skiljer sig åt så finns det också annan påskmat än hemma. Hot cross buns (en vetebulle fylld med torkad frukt med ett glasyrkors ovanpå) är vanligt förekommande och lammstek (liksom hemma) samt en riktig roast dinner med alla tillbehör, dvs söndagsstek.

Jag kommer nog inte att fira traditionsenligt på varken svenskt eller brittiskt vis, men jag ser framemot en ledig långhelg och kommer att fira min kompis Lauras födelsedag.

Obs! Bilden är lånad (klicka på bilden för att följa länken).

1 kommentar

Filed under Mat & dryck, Seder och traditioner

Jante

I fredags när jag åt middag med finlandssvenska Malin som just flyttat hit pratade vi ganska mycket om jantelagen och hur man som boende utomlands får tänka om lite.

När vi svenskar beskriver oss själva så är vi i regel ganska blygsamma. Mantrat ‘inte skryta, inte skryta’ rullar i huvudet och man slår hela tiden ner på sig själv. I Storbritannien är det inte så. I allmänhet har folk inte lika svulstiga egon som amerikanarna (ja, jag generaliserar) men de är inte heller lika hårda mot sig själva som vi svenskar är. Som Malin uttryckte det, ‘jag tycker bara att jag talar ett språk flytande om det är absolut felfritt’. I Storbritannien tycker  man att man talar ett språk flytande om man kan hålla igång en konversation, skriva ett brev och allmänt använda  språket. I deras ögon talade jag flytande engelska långt innan jag kom hit på semester första gången, medan jag själv tycker att jag nu nog kan kalla mig flytande eftersom jag sällan gör misstag numera och att jag i princip låter brittisk när jag talar. Jag blir nästan arg på mig själv om någon inte tror att jag är från Storbritannien när de träffar mig första gången eftersom jag i mitt huvud tycker att min engelska ska vara lika bra som min svenska (vokabulär och allt) för att den ska vara bra nog.

Detta är vad Jante gör med en, och det är väl OK när man bor i sitt hemland och alla mäter sig efter samma måttstock. Som boende i utlandet får man snabbt ta reda på hur det fungerar i sitt nya hemland annars säljer man ju alls inte in sig själv lika väl som alla andra. Man kan inte nedvärdera sig själv hos rekryteraren, på intervjun och liknande för de ser det inte som blygsamhet, de tar dig på orden.

Ibland undrar jag hur jantelagen uppstod, alltså inte den nedskrivna versionen, utan det sociala fenomenet.

En brittisk man som är vän till mina flatmates var förflyttad med sitt jobb till Stockholm under en period, och när jag frågade honom om hur han trivdes i Sverige var han i allra högsta grad positiv. ‘Men’, sa han, ‘jag förstår inte det här med Jante.’ Inte jag heller.

Här i Storbritannien används det liknande uttrycket tall poppy syndrome ytterst sparsamt, så även om Jante till viss mån finns  i andra länder, verkar det helt klart mest utbrett i Norden. 

Lämna en kommentar

Filed under Beteende

Svenskar i London

Liksom alla städer har London sina grupperingar. Fransmännen håller till i South Ken, polackerna vid Vauxhall och även om svenskarna är utspridda så finns kyrkan, puben och de flesta svenska matbutiker i Marylebone. 

När jag kom hit var jag med i JCC, ungdomsutskottet i Swedish Chamber of Commerce i London, men jag insåg att det inte riktigt var min grej. Om man är här som riktig expat, dvs att man blivit förflyttad av sitt företag, så kan jag förstå att man vill få in så mycket svenskt som möjligt i sin vistelse här, men jag flyttade hit för att jag är en anglofil och åker hem tillräckligt ofta för att inte sakna svenska saker. Men det är en trevlig förening som organiserar bl.a. kräftskivor och midsommarfirande i Hyde Park.

Men ikväll ska jag ändå tillbringa kvällen med att prata svenska med en tjej jag inte känner. Som expat (nu använder jag mig av det vidare begreppet i brist på annat; folk som bor utomlands i allmänhet) blir man såklart indelad efter sitt hemland. En tjej jag jobbar med har lärt känna tjejen jag ska träffa ikväll och eftersom hon är finlandssvenska tyckte vår gemensamma kompis att vi kanske kunde träffas. Tjejen i fråga just flyttat hit och känner inte så många.

Det ska bli roligt att lära känna henne för hon verkar himla trevlig och förhoppningsvis kan jag ge lite tips om hur saker och ting fungerar här. Det är mycket som fungerar annorlunda än hemma och när jag flyttade hit tog jag reda på allt sånt själv så det känns bra att kunna hjälpa någon så de slipper fundera ut saker på egen hand.

Dessutom ska vi träffas på en pub som i princip ligger runt hörnan från min lägenhet, men som jag fortfarande inte besökt sen jag flyttat dit – en gastropub dessutom, så det ser jag framemot. Two birds – one stone.

Lämna en kommentar

Filed under Beteende, Personligt

En sorts uppvaknande

IMG_3257

Just nu har vi minusgrader i London och igår snöade det. I mars. Om det inte var för att kvällarna är ljusare igen hade man lätt kunnat tro att det plötsligt blivit november.

Vid den här tiden på året när våren är i antågande (det var faktiskt 14C för en vecka sedan) känner jag det alltid som att jag som ett djur vaknar ur en djup dvala. Under de kalla årstiderna verkar all min energi gå åt till att överleva dagarna. Det är kallt, mörkt och mycket som ska hinnas med och man liksom bara kämpar på i en ständig, men dock inte brant, uppförsbacke.

Sen kommer den första dagen med varmare vindar, strålande sol och klarblå himmel och man blir mer sig själv. Den milda depressionen vintern ger en är som bortblåst, man bubblar av livsglädje och det yttrar sig direkt i att man gör planer för framtiden. Planerar semestrar, besök, hur man ska organisera garderoben, vilka nya klädinköp man vill göra etcetera etcetera.

Varje år reagerar jag på exakt samma vis och ändå blir jag lika förvånad över hur dämpat mitt liv är under vintermånaderna. Jag träffar ju vänner som vanligt och gör roliga saker, njuter av julen m.m. Men hela tiden finns det småsaker som gör livet lite jobbigare. Det är egentligen löjliga saker när man tänker efter, men sammanlagt blir de ändå jobbiga tillsammans. Jag pratar om statiskt hår, halt ute, fnasig hy, torra händer, iskalla tår och ständig kyla såväl ute som inne (ja, i Storbritannien är det faktiskt så om man bor i ett gammalt hus).

Det är med glädje jag välkomnar våren (den är på väg, jag har sett livstecken) och mitt riktiga gladare jag! Nu kan jag på riktigt se framemot att mamma och pappa kommer på besök nästa månad och att jag helgen efter ska till Göteborg en sväng och månaden efter det hem en långhelg och allt roligt jag ska hitta på i sommar.

Hej våren! Hoppas du är här för att stanna.

Lämna en kommentar

Filed under Årstiderna, Personligt