Tätt inpå

Jag växte upp på en avstyckad gård på den sydskånska slätten. På ena sidan tomten fanns landsvägen och på de resterande tre tomtsidorna var det bördiga åkrar där det roterades sockerbetor, raps och vete.

Som liten flicka var den bästa metoden att hitta mamma och pappa när de var någonstans på tomten att öppna dörren och skrika för full hals tills de svarade.

I London, trots parker och stora öppna ytor, bor man lite närmare varandra. Just nu bor jag hos min kompis Nick som bor i nedanvåningen av ett typiskt viktorianskt hus på en alldeles vanlig gata i sydöstra London. Jag sover i vardagsrummet och trots stängd ytterdörr och stängd vardagsrumsdörr hörde jag en kvinna sjunga igår när jag höll på att somna. Nej, det var inte ett spöke utan en granne. Men vilken vet jag inte, eftersom huset sitter ihop med varsitt hus på varje sida och varje hus är indelat i två lägenheter.

Men när jag sov i Nicks rum förra veckan när han inte var hemma hörde jag någon (annan) snarka högt. Först trodde jag att det var Nicks housemate som snarkade, det verkade mest logiskt så, men det var grannen ovanför berättade Nick. Så ensam behöver man inte känna sig.

Lämna en kommentar

Under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s