Monthly Archives: januari 2012

Det här regnet

Innan jag flyttade hit hade jag en avskedsfest med vännerna. De gav mig bland annat ett paraply, halvt på skoj och halvt på allvar, och det paraplyet hade jag med mig i väskan varje dag i ett år tills det gick i sönder.

För ja, alla skämt åsido, det regnar rätt mycket här. Men det är skillnad på regn och regn.

När det regnar hemma i Skåne regnar det precis hela dagen, allt är grått och trist och oerhört blött. När det regnar i London är det mera i skurar. Visst kan vi ha gråa regniga dagar här med, men mestadels regnar det en skur om dagen sådär, sen kan solen titta fram. Så jag upplever det faktiskt inte som att det regnar så mycket, trots att det inträffar de flesta dagar.

Men det gäller förstås att vara beredd. Jag bär alltid omkring på ett paraply, för skurarna kan överraska en precis när som helst.

Trots allt regn (även om det bara är skurar är det faktiskt mer vatten än hemma) måste jag säga att jag föredrar vädret här jämfört med Söderslätts snålblåst. Det är riktigt sällan det blåser så att det så att säga går igenom märg och ben här. Då får det hellre regna.

Bilden är lånad härifrån.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Årstiderna

Om att vara förälskad i en stad

I helgen hade jag och London finbesök av Emma (bästis) och Claes (hennes fästman) och som alltid när vi träffas hade vi riktigt kul ihop. Alltså hur kul som helst.

Men just denna resan var nog den bästa vi haft ihop, för för en gångs skull mådde vi alla riktigt bra på en och samma gång. Vilken lyx det är. Att må bra tillsammans.

I alla fall så hade vi en strålande Januarihelg med kallt, friskt väder och solglitter och när vi traskade omkring olika områden av stan såsom Hampstead, Westminster, Piccadilly, Trafalgar Square så blir jag så förbannat lycklig. Jag är nog ta mig tusan kär i den här staden!

Bara att gå på en bro över Themsen kan göra mig så fånigt lycklig att hela ansiktet spricker upp i ett leende. Att jag har möjligheten att gå på upptäcktsfärd i denna underbara stad varenda dag gör mig så galet glad.

Emma har sagt att hon verkligen älskar att hälsa på mig och London, men att hon aldrig skulle kunna bo här och jag känner det samma om Malmö. Byta London mot Malmö, aldrig liksom. Men kanske den skånska landsbygden. Kanske.

Men jag vill ju också ha en cottage på den engelska landsbygden, ett hus i Provence och en flådig lägenhet här i London. Om jag inte bodde här skulle jag åka hit bra ofta. Jag menar ofta. För denna stad är så fantastisk.

Går man på Piccadilly och Jermyn St så ser man lite av det gamla flärdfulla London, går man till Smithfield’s så får man bokstavligen en köttmarknad. Old Street var trendigt för ett tag sedan, nu är det est mainstream, men det är ändå för coolt för mig. Varje stadsdel (eller ibland bara ett kvarter) har sin egen prägel och allt får verkligen samsas i denna smältdegel (egentligen ett ord jag är otroligt trött på, men i brist på annat så…). Här blandas fattiga och rika, affärskvarteren med hemlösa, urgamla fina byggnader med skyskrapor och broar med underjordiska tunnlar.

Och jag. Jag älskar det alltsammans.

2 kommentarer

Filed under Allmänt

Är jag en riktig Londonbo nu?

Under demember månad har mitt liv här tett sig aningen kaotiskt. Efter att ha varit tillsammans med min pojkvän Christopher gjorde vi slut, och eftersom vi också bodde ihop innebar det att dela upp saker, hitta ny lägenhet, packa, flytta, packa upp, säga upp räkningar med mera samtidigt som julkänslan skulle infinna sig, julklapparna inhandlas och att jag skulle hinna packa resväskan(orna) inför julledigheten hemma i Skåne.

Men efter en vecka hemma på den skånska landsbygden och mycket sömn kändes allt bättre. Jag var utvilad, mindre grinig och hade fått mysa med föräldrar och nära vänner en hel vecka.

Jag trodde naturligtvis att denna nya känsla av välbehag skulle hålla i sig i alla fall tills efter nyår. Men efter ca 3 timmar tillbaka på jobbet i mellandagarna var jag hur trött som helst och otroligt irriterad på turister.

Mitt jobb ligger visserligen nära Trafalgar Square och Covent Garden men aldrig  under mina 3 och ett halvt år i London har det varit sådan här turistinvasion på vintern en gata bort från kontoret. Att gå och köpa lunch och kika in om Boots för att köpa ansiktstvätt var det värsta jag varit med om (ok, nästan). En promenad som i vanliga fall tar 3-5 minuter tog minst det dubbla för att idioter till turister stannar mitt på trottoaren, går tre i bredd och hller hand eller bara är allmänt i vägen.

Hur kommer det sig att vissa turister bara  är i vägen? När jag turistar vet jag vart jag är på väg och går i vanlig promenadtakt. Om jag stannar och tar foto på en sevärdhet så ser jag mig om över axeln innan jag stannar så att jag undviker att folk går rakt in i mig. Är det verkligen för mycket begärt att kräva detsamma av Londons turister?!

Nåväl, efter nyår var allt som vanligt igen. Tunnebanan är fullsmockad, men med pendlare som faktiskt rör på sig. That’s the way I like it.

Lämna en kommentar

Filed under Beteende