Monthly Archives: juli 2011

Svengelska

På lunchen lyssnade jag på Andres Lokkos sommarprat i P1 från förra året och han bor visst också i London och vidrörde ämnet utlandssvensk.

Jag håller inte med Andres i en hel del av det han pratade om och hur han upplevde det som att vara utlandssvensk, men det här med språket var intressant.

När jag bodde utomlands först gången, 2002, var det också i England, men inte i London utan på landsbygden i soliga Kent. Jag jobbade som servitris i restaurangen på ett hotell för att förbättra min skolengelska, dvs våga prata engelska. I början var jag den enda svensktalande som jobbade där, sen kom 2 till, men det var nog bara bra att de inte var där i början, för det tog inte lång tid förrän jag tänkte och drömde på engelska istället. Märker man vilket språk man tänker på? undrar ni kanske. Och ja, det märker man faktiskt, i alla fall när det språket ändras. När jag efter några månader bodde med en av de andra svenska tjejerna orkade vi sällan prata riktig svenska med varandra på kvällen efter en lång dag på jobbet, så vi pratade riktigt svengelska. Alla småord (såsom: som, men, att osv.) var på svenska, men våra små huvuden var för trötta för att översätta längre ord, så de förblev på engelska. Inte optimalt kanske, men det funkade.

Jag pratar inte lika hemsk svengelska numera, men visst händer det. Precis som Andres Lokko sa, så är det första tecknet på att svengelskan kommit för att stanna när man säger text  istället för sms, eller texta istället för att skicka sms.

Det finns även en massa andra exempel, men de kommer nog min bästa kompis Emma ihåg bättre än jag, då jag ibland är ovetandes om att jag faktiskt pratar svengelska. Däremot märker jag det när andra människor pratar, men det är ju betydligt lättare.

Varför pratar man svengelska då? För egen del är det för att jag har båda språken igång i huvudet samtidigt. Mina första två år i London pratade jag mest engelska och tänkte och drömde på engelska, och när jag fick svenk-besök eller åkte hem och hälsade på så slog jag om till svenska i hjärnan. Då var det suddiga linjer mellan språket den första dagen eller så, sen gick det bra. Sen när besökarna hade åkt hem eller jag hade åkt tillbaka hit så tog det en dag innan hjärnan var tillbakaställd på engelska.

Men för ett år sedan började jag blogga. Två bloggar med samma innehåll – en på svenska och en på engelska. Och då helt plötsligt fick jag lära mig att pendla fortare mellan språken. Om jag blir avbruten när jag t ex skriver på svenska och då pratar engelska är det lätt hänt att jag sedan skriver något på svengelska. Och om jag är trött så hade jag, särskilt i början, svårt att hålla i sär språken.

Jag tycker att det går bättre och bättre, och även i talet så kan jag växla mellan språken fortare nu, t ex om jag översätter något. Men det här språkflackandet gör att jag ibland tänker och drömmer på svenska och ibland på engelska, oavsett i vilket land jag befinner mig. Det har hänt vid några tillfällen att jag börjat prata svenska med min engelska pojkvän och sen inser att ‘ojsan, fel språk, du’. Då känner man sig lite dum. Men förutom några små sådana fadäser som man får bjuda på, så stämmer det gamla talesättet: ‘övning ger färdighet’.

Annonser

1 kommentar

Filed under Beteende

Om sommarlängtan och hemlängtan

Att det regnar mycket och ofta i Storbritannien har väl ingen missat, men i år känns det banne mig som att sommaren regnar bort. Om man bortser från den försommaren vi hade runt påsk när det var strålande sol då.

Jag älskar verkligen mitt nya hemland, och föredrar regnet framför Skåneslätternas snålblåst any day, men nu har jag drabbats av akut svensk-sommar-längtan. Akut. Framför mig ser jag varma sommarkvällar när man sitter ute, kvällsdopp i havet när det är lugnt och stilla, och känna den där doften av svensk sommar. En blandning av solvarma stenar, morgondagg, saltvatten, nyklippt gräs och grillkol.

Om det inte är sol och fint i början på augusti vet jag inte vad jag gör. Jag har nämligen planerat Sverigeveckan in i minsta detalj, det är enda sättet att hinna med, men det finns luckor för att ligga på stranden och sola och bada vilket jag kallt räknat med. Så om det finns några vädergudar, så får ni gärna hjälpa mig och be, ok?! Ni får ju också nytta av det. Win-win.

Apropå det där med längtan så lyssnade jag för något tag sedan på en av förra årets sommarpratare som belyste just det där med att sova över hos kompisar som barn. Hon menade att det oftast är föräldrarnas idé för att få en kväll för sig själva, men jag vill påpeka att det helt beror på barnet.

Jag var ett sånt barn som aldrig hade hemlängtan, och jag har det fortfarande inte. Visst kan jag sakna vänner och familj (eller sommaren då), men de är bara ett telefonsamtal bort. Jag inser nu att mina föräldrar grundade mig och gav mig så mycket ovillkorlig kärlek att jag blev sjukt självständig. Redan som tvååring sa jag ofta: kan fälv, när någon försökte hjälpa mig med något och jag älskade att sova borta, ville inte att barnvakten skulle gå hem om mina föräldrar varit på fest, och hade egna glasspengar (och använde dem) innan jag kunde prata rent.

Antagligen är det därför som jag så lätt kunde göra mig hemmastadd här borta, och därför jag hellre sover över på en fest än att vara nykter och köra hem för att sova i min egen säng. Jag älskar visserligen min egen säng, men den finns ju kvar.

Längtan alltså, ett intressant ord som rymmer ganska mycket. Just nu är det då för mig fokus på sommarlängtan, för det är den bästa årstiden enligt mig.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Årstiderna