Bröllopstraditioner

I lördags var det dags för goda vännerna Maria och Daniel att get hitched hemma i Sverige, och jag och Christopher åkte hem för att vara med.

Det var en ypperligt trevlig tillställning, och den fick mig att tänka på skillnaderna när det gäller bröllop mellan Sverige och England. Naturligtvis ser alla bröllop inte likadana ut, och det är ju inte heller meningen, men det finns ändå vissa kulturella element som förblir som de är.

Jag har varit på två bröllop i England sedan jag flyttade hit. Det ena var när Christopher och jag precis hade träffats och jag bjöds in till hans kompis Ians bröllop med finsk-ryska Anna. Numera är även Anna och Ian mina kompisar, och vi umgås mycket med dem.

Det andra var för Phil som flyttade ut ur ett hus som jag flyttade in i när jag flyttade hit till London, han var kompis med de jag bodde med, och vi var inbjudna när han gifte sig med sin Jenny.

Ian och Annas bröllop var typiskt engelskt skulle jag vilja säga, och hölls mitt i stan på Lincolns Inn, en sorts klubb för barristers och det är Ian. Själva vigseln tog plats i det gamla fina kapellet och Anna gick in med sin brudtärna till Ian som stod framme vid altaret och väntade. När Jenny gick in valde hon att göra det själv och mötte Phil där framme vid altaret medan svenska Maria och Daniel gick in tillsammans, som den svenska traditionen anger.

Själva kyrkocermonin var alla ganska lika, men eftersom Jennys pappa vigde Phil och henne pratade han väldigt fritt, liksom den svenska prästen gjorde i lördags.

De ännu större skillnaderna finner man vid själva middagen. I Sverige har vi oftast en toastmaster och vem som helst kan och får hålla tal. Oftast är det flertalet talare och galna upptåg med glimten i ögat. I England är det betydligt stramare och en man (master of ceremonies) ofta i en arméinspirerad uniform slår med påk i golvet och presenterar talarna som endast är brudens föräldrar, best man och brudgummen.

Efter middagen är det tårta och dans i båda kulturerna, men tårtorna kan skilja sig åt. I Sverige äter vi gärna kladdiga tårtor som det behövs assiett och sked till, medan engelska tårtor oftast är torrare. Det är tradition med frukttårta och sockerkaka med icing, som man kan äta i handen med en servett.

Oavsett vilken sorts bröllop jag är bjuden till så är det roligt att lägga märke till detaljerna och det viktigaste är såklart att bröllopet i fråga har samma sorts personlighet som brudparet, att det speglar dem och passar dem. Och i lördags var det klockrent!

Än en gång grattis till Herr och Fru Åman!

Bilden är lånad.