Monthly Archives: juni 2011

Jordgubbar och Sverige-idyllen

Sedan de engelska jordgubbarna började bli färdiga i mitten på april har samma tanke slagit mig varje gång jag stått där i affären och ska välja vilka gubbar som ska få följa med mig hem. Nämligen att de allihopa ser aningen dassiga ut. Och fram kommer minnesbilder av hur fina jordgubbar man kan få tag på i idyllen Sverige (hör ni ironin? men det är så min hjärna fungerar ibland), där finns jordgubbar vid vägkanten utanför ICA och på ICA. Alla är de perfekta, spänstiga och smakrika. Njae, sådana motpoler är kanske inte de två ländernas jordgubbar, men jag tror att en del saker spelar in.

1. Förpackningarna. I England plastkartong – i Sverige pappkartong utan lock, därför mindre risk att bären blir blöta.

2. Färskheten. I England såg jag förra året en reklamaffisch för Tesco om att det endast tar 48 timmar från planta till affär. Huga, tänkte jag, så länge? I Sverige är bären nyplockade för det mesta, men det är logistiskt enklare i ett mindre land.

Men detta är väl en av nackdelarna med att bo i storstan utan bil. Självplocken finns på landet, och hade jag haft bil hade jag åkt och plockat. Men jag hade fått äta upp alla bären direkt för vi har ingen frys, endast frysfack… Så kanske inte. Kanske handlar mitt rant kanske inte ens om jordgubbar i sig, utan om att jag såhär på sommaren saknar mitt fina Skåne, och att jag en månad till ‘sitter fast’ i en miljonstad (vars befolkning är nästan lika stor som hela Sveriges befolkning för övrigt).

Men om en månad, då ska jag hem en hel vecka till Sverige och cykla och handla grönsaker på närmsta gården och njuta av avsaknaden av plastkartonger till bär, bada vid sydkusten, sola i solstolen och njuta av min sommaridyll. Leve den svenska sommaren!

 

Annonser

2 kommentarer

Filed under Årstiderna, Mat & dryck

Varma drycker innan sovdags och kalla hus

Imorse på väg till jobbet lyssnade jag på Karin Johannissons Sommar i P1 från förra året om tårar och sovvanor. Hon nämnde bland annat koppen med varm mjölk som folk i allmänhet tror ska hjälpa dem att sova, och då kom jag att tänka på hur engelsmännen tänker kring detta, de jag lärt känna i alla fall.

När vi hälsade på Christophers farmor förra året i Devon, drack hon alltid en mugg Horlick’s innan hon gick och lade sig. Hon menade att om man dricker något varmt innan man lägger sig så är magen varm och man slipper frysa under natten och det ligger något i det, då den äldre generationen engelsmän är snåla med värmen och sover i kalla sovrum. Bland den äldre generationen hör man alltid put another jumper on om man gnäller över att det är kallt.

Som svensk är jag inte van vid det, mina fårskinnsmockasiner är min käraste ägodel under vinterhalvåret och följer alltid med om jag ska sova över hos någon.

Hela mentaliteten med att frysa, har dels att göra med ekonomin. Eftersom de flesta bor i gamla dragiga hus, så kostar det mycket att värma upp husen eftersom så mycket värme försvinner ut. Dessutom värms husen upp med gas, och det är dyrare än el. Så att frysa inomhus uppfattas som normalt, och en medelklassgrej. Av samma anledning går många, särskilt på landet, omkring i sin gamla Barbour-oljerock tills den faller i sönder. (Why fix something that’s not broken?)

Allt detta har att göra med den bilden vi har av emotionellt kalla engelsmän, och deras stiff upper lip, som verkligen finns, särskilt bland den äldre generationen. Och jag, skandinav från ett kallare land som gnäller och fryser, jag blir lite missförstådd. Även av min pojkvän som i början nog inte trodde att jag kunde frysa när han var varm. Men sedan han märkt att min näsa och ansikte blir iskallt har han lite mer förståelse och medlidande, och när vi hälsade på hans farmor i oktober och hon hade tvärdrag i huset, ingen värme på och gick runt i t-shirt, så frös t o m han. Då drack även han Horlick’s innan läggdags.

Bilden är lånad.

Lämna en kommentar

Filed under Beteende

Semester

Min kompis Karin som jag lärde känna när vi pluggade i Lund är också utlandssvensk i England. Hon bor dock en bit ifrån mig, i Liverpool, så tyvärr ses vi inte så ofta som vi skulle vilja.

Vi pratade häromdagen om semester, och Karin frågade när vi skulle ha semester i sommar. ‘Vi ska ha en vecka hemma i augusti’, sa jag ‘och så en vecka i Alsace i September’. ‘Guuud, så engelskt’, blev svaret. Och det har hon rätt i.

Trots att jag har fem veckors semester varje år räcker det inte lika långt som motsvarande semester i Sverige. Jag har nämligen inte flextid eller komptid som så många hemma i Sverige har. Och om jag vill fira jul på julafton så får jag ta semester eftersom det inte är en helgdag här i England.

Så jag kan helt enkelt inte ta 3-4 veckors semester på sommaren, lite strödagar här och där, en resa på hösten och en veckas ledigt till jul. Och så som många (läs: alla?) gör i Sverige och är hemma på semestern, det gör man inte om man bor i en storstad.

När Londonbor har semester reser de bort, eftersom de flesta (läs alla) är inflyttade. Så jag väljer att portionera ut min semester lite här och där under året. Vi hann med två veckor i Mars då vi åkte till Syrien, några dagar vid påsk, en vecka hemma i Skåne i Augusti, en vecka i Alsace i början på hösten och så några dagar vid jul. Det blir fem veckor det… 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Årstiderna, Beteende

Highgate Cemetery

Det är ganska längesedan nu som jag besökte Highgate Cemetery i just Highgate i norra London. Highgate i sig är en mysig by (känns som det i alla fall) i norra London, med mysiga caféer och pubar. Och så ligger en av de fina viktorianska kyrkogårdarna. I victorianska London fanns det sju stora kyrkogårdar, som alla finns kvar idag, men Highgate är den mest kända. Den består egentligen av två kyrkogårdar – en gammal och en nyare. Den nya (östra) kan man promenera fritt i och här ligger bl.a. Karl Marx begravd. Men den västra kyrkogården, alltså den äldre, är mycket mera spännande. Dit in får man bara gå på guidad tur, som sker varje hel timme på helgen, av den enkla anledningen att det är farligt att gå på vissa ställen. Kyrkogården tas om hand om en ideell förening och det finns mycket stenar som rasat under årens lopp och det kostar mycket pengar att restaurera kyrkogården.

Men även om man fick gå in själv så hade jag ändå rekommenderat en guidad tur, för det är otroligt kunniga människor som visar runt. Jag fick reda på massvis med fakta och anekdoter om viktorianska England, en era som satt enormt stor prägel på landet. När drottning Victorias man, Prince Albert, dog sörjde hon honom offentligt i återstoden av sitt liv. Det finns många exempel på det runt om i London, som den gigantiska guldstatyn i Kensington Gardens t ex, och det blev faktiskt mode att sörja offentligt eftersom drottningen gjorde det. Det betyder väl utsmyckade gravstenar och mausoleum från den tiden, så det är verkligen värt ett besök.

Ända sedan jag var liten har jag alltid funnit lugn på kyrkogårdar och tycker om att promenera omkring och läsa på gravstenarna. Nu kanske inte alla är lagda på det viset, men Highgate berättar ändå en hel del av Londons historia.

1 kommentar

Filed under Stadsdelar, Uncategorized

Pubar

Pubar finns det typ överallt i mitt nya hemland, och skam vore det annars. Flera har dock fått stänga pga lågkonjukturen, men för mig märks det inte så mycket, jag ser pubar vart jag än vänder mig.

Byn där jag växt upp hemma i Skåne, Norra Grönby, hade med all säkerhet haft sin egen byapub om den legat i England, trots att byn saknar både kyrka och affärer, kyrkan finner man i Södra Grönby (som bara kallas Grönby om man inte kommer från den norra byn), några kilometer söderut. Den byn är aningen större, men affärer har där inte funnits sen mamma var liten, men ändå hade byn nog haft två pubar i alla fall, om den legat här.

För två år sedan fyllde min kompis Charlie 30, och då åkte vi ut ett gäng på landet för att fira honom. Vi bodde i en renoverad lada (mycket poppis med omgjorda lador härborta) på en gård med frigående höns (vars ägg vi fick äta), grisar och cyklar till utlåning. Vi tog oss en cykeltur mitt ute på landet där det blir lika mörkt på natten som där jag är uppvuxen, och målet med turen, var, just det, en pub. Så vi cyklade dit, drack en pint och pustade ut och cyklade tillbaka. Liiite annorlunda än hemma, där man på sin höjd cyklar och köper glass.

Nu gillar jag både pubar och glass, men det visar på hur stark pubkulturen är i England. Pubarna finns överallt och de är sällan folktumma. Nu när det är fint väder vill man gärna sitta ute och dricka sin öl, men det finns inte plats till uteserveringar överallt, så det har man löst genom att man får ta sin drink och stå utanför puben. De flesta ger en inte ens plastglas, och det är hur trevligt som helst.

Pubkulturen är ju himla mysig, och pubarna ses som en förlängning till ens eget hus. Ett extra vardagsrum med sköna nötta soffor, öl, mat, en brasa om det är kallt ute, kanske sport på teve, sällskapsspel eller en tidning. Och det är verkligen gemytligt! Dessutom serverar de flesta pubar ordentlig mat, man kan alltid få en sandwich eller helt ok fish & chips.

Förr i världen bjöd man inte hem folk i England, utan man träffades på puben eller gick ut och åt ihop. Det var bara kring högtidsdagar man bjöd hem, och kom någon oanmäld kom de ofta inte längre än till köket, det har Christophers mamma berättat. Fascinerande tycker jag som är uppvuxen på landet med gille, logdans och kaffekalas. 😉

Numera passar det dock ypperligt att förena dessa två kulturer, för min generation i England tycker om att bjuda hem. Det blir dinner parties med mycket portvin efter maten eller en söndagsmiddag med vin. Och dessemellan träffas man på puben eller går ut och äter.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Beteende

Fönster och kranar

När jag och min finsk-ryska kompis Anna träffas så kan vi spy av oss om sånt som kan irritera en utlandsskandinav. England och hemma är lika men ändå så olika. Och just eftersom det är ganska lika melllan länderna så blir de där små pyttesakerna ännu större, eftersom man utgår från att det är lika.

De två största ‘problemen’ som jag och Anna ser det är inte vänstertrafik eller att vi inte kan köpa samma matvaror som hemma, det visste vi ju om innan vi åkte hit. Men något vi inte tänkte lika mycket på var hur husen är byggda.

Hemma bor mina föräldrar i ett gammalt hus från 1800-talet (?) som de renoverade när de köpte det på 1970-talet. Så vi har vanliga moderniteter; golvvärme, blandare, dusch och treglasfönster.

I England är de flesta hus äldre än så och dåligt renoverade under årens lopp vilket resulterar i sunkiga heltäckningsmattor, englasfönster, dragiga rum, två kranar på handfatet etc.

Nu råkar jag bo i ett gammalt hus som faktiskt håller inne värmen och har originalträgolv. Vi har t o m blandare i köket. Men dock inte i badrummet. Där har vi de där gammaldagskranarna med rattar på, en för varmt och en för kallt. Förlåt, jag menar en kran för skållhett och en kran för iskallt. Det är hur drygt som helst när man tvättar händerna och ansiktet. Min brittiske pojkvän tycker ju att jag är dum i huvudet och att man ska sätta i proppen, tappa upp vatten från båda kranarna så att det blir lagom varmt. Fine, det kan man göra, men om man då tvättar ansiktet så sköljer man först det med det lagomvarma vattnet, sen masserar man in ansiktstvätten, och sen ska man skölja ansiktet. Det kanske man kan en gång med vattnet i handfatet, men sen är det ju smutsigt, och man måste tappa ut och tappa upp nytt innan man kan skölja ansiktet igen och bli ren. Meckigt, eller hur?!

Och så fönstren. Vi är nog lyckligt lottade, för det drar inte vid våra fönster. Det gjorde det i de två förra husen jag bodde i. Om man stod/satt/låg vid fönstret kände man verkligen hur det drog, nästan blåste kalluft in. Härligt på vintern. Så även om jag slipper det, så är jag ändå ingen fan av englasfönster. De släpper nämligen in allt ljud. Ni kan tänka er så mycket vi hör av vad som händer på gatan utanför. Bussen som stannar och sen gasar på, ambulansen och brandbilens sirener, bilar med nerrullade rutor och bas så att kvarteret skakar och så alla människor som tycker om att skrika och prata högt.Som tur är vänjer man sig, men vi har en stor ask med öronproppar för våra nattgäster. Och i helgen när vi var hemma i Grönby mitt på den skånska landsbygden, då sov vi som stockar. Det var ju så tyst.

Bilden är lånad.

1 kommentar

Filed under Allmänt

Det här med kroppshygien…

Engelsmän har som bekant ett rykte om sig att vara lite smutsiga. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån, men visst, en hel del (särskilt äldre eller fattiga eller både och) har inte samma inställning till hygien som vi svenskar. Men det finns ju undantag även hemma.

Ibland kan jag tänka i banorna: hur mycket baciller som jag kommer i kontakt med varje dag. Särskilt i tunnelbanan. Tänk på alla smutsiga, sjuka, förkylda människor som vistas på mitt tunnelbanetåg varje dag. Mängder. Idag fick jag syn på en kille i svart kavaj som var så smutsig att den såg grå ut med en massa fläckar. Huja, så räligt. Så även om den personen duschar varje dag så hjälper inte det om kläderna är lortiga. Och jag har faktiskt märkt av otvättade kläder mer än oduschade människor här i stan.

Några av mina vänner tvättar tvångsmässigt händerna varje gång de kommer upp ur tunnelbanan. Det gör inte jag, men jag tvättar händernna ofta ändå.

Visst är det scary om man börjar tänka på hur många människor som hållit sin hand där jag har min på tunnelbanan eller bussen, men om man utsätts för fler bakterier så blir ju också immunförsvaret starkare. Så tänker jag i alla fall och jag har inte varit mera sjuk sedan jag flyttade hit trots att jag kommer i kontakt med fler människor här varje dag än jag gjorde hemma i Sverige.

Lämna en kommentar

Filed under Beteende