Monthly Archives: maj 2011

Det förvånar mig ibland fortfarande, efter att ha bott här i tre år, hur mycket engelsmän älskar te. Många föredrar såkallat builder’s tea, dvs PG Tips eller Tetley, ganska starkt med en skvätt mjölk.

Afternoon tea på The Wolseley

Andra är konessörer och måste ha fintéer, särskild temperatur på vattnet och kör proceduren enligt konstens alla regler. Men det alla har gemensamt är hur mycket té de faktiskt dricker. Och när det dricks. De flesta börjar dagen med en mugg té, men mjölk, somliga innan de ens kommit ur sängen. När man sover över hos min engelska pojkväns mormor, smyger hon in i gästrummet med varsin kopp te innan vi kommit ur sängen. Jättegulligt, men det jag vill dricka first thing är ett glas kallt vatten.

Efter den där första muggen dricks det oändliga mängder té under dagens lopp. Vissa varierar sig mellan både kaffe och té, men det verkar som att alla faktiskt dricker té. Och oftast med mjölk. Ibland med socker. Och gärna med en chokladdigestive till som man kan doppa, donk, i téet.

Och sen finns ju konstformen afternoon tea, som är mera i min smak. När det vankas en massa bakverk på eftermiddagen tycker även jag att det passar bra med té, och jag dricker koppavis (som mormor brukade säga).

Annonser

2 kommentarer

Filed under Mat & dryck

Det här med idoler

När jag bodde i England första omgången, 2002, så jobbade jag i restaurangen på ett hotell nere i Kent i fem månader. För att förbättra min engelska.

Och det lyckades jag med. Jag lärde mig också mycket om god mat och att festa och sen börja jobba tidigt dagen efter. Hotellet var ett gammalt slott med de äldsta delarna från 1100-talet, restaurangen hade två AA-rosetter och vi hade en hel del kända engelska gäster. Kända för andra än mig. Det var skådespelare från EastEnders som tyckte min service var grym, just för att jag inte blev impad som de andra, jag hade ju ingen aning om vem de var förrän efteråt.

Men vid ett tillfälle var det stor uppståndelse för Pierce Brosnan skulle bo över med filmteamet när de spelade in Tomorrow Never Dies. Hans kameraman tyckte att han var värsta stjärnan och kommenderade och domderade, medan Mr. Brosnan signerade gästboken med 007 och åt sin lunch stillsamt i restaurangen. Och skyndandes över gården i regnet fick jag en skymt av honom, men hade nog inte känt igen honom om jag inte visste att han skulle besöka oss. Han såg så grå ut, men det kanske mest var vädret, och så var han kortare än jag trodde.  Trots detta korta möte blev jag inte till mig i hasorna min crush på honom (efter Thomas Crown Affars såklart) till trots.

Men när jag igår satt vid ett middagsbord och tittade rakt på Gordon Ramsay en halvmeter bort blev jag faktiskt lite till mig. Men det kanske var vinet?! Han är i alla fall en av mina stora idoler, och det var trevligt att se att han en måndag kväll tar sig tid att gå runt och hälsa på gästerna i en av sina restauranger. Han var trevlig, charmerande och mycket väl medveten om hur mycket hans närvaro betydde för gästerna. Det är den service-sidan av honom och hans talang för matlagning som jag beundrar, inte de svärande testosteronstinna framträdena i teve, även om han såklart är het då med…

Lämna en kommentar

Filed under Mat & dryck