Att frysa

Mina barndomsvintrar i södra Skåne präglas av minnen av kall snålblåst som ‘gick igenom märg och ben’ som vi sade, men också av pulkaåkande invid skogen och några sporadiska försök till längdskidor. Visst minns jag att det var kallt. Men endast utomhus. Så snart man kom inomhus tinade man snabbt upp och det var det sköna med att vara ute i kylan; att komma in i värmen rosig om kinderna och äta mammas nybakade bullar och dricka O’boy.

I England är det en annan kyla. Det är inte lika kallt utomhus och vinden är inte lika pinande kall och torr som i södra Skåne. Bara man har en ordentlig jacka, halsduk och handskar klarar man sig bra. Istället är det inomhus jag fryser. Eller rättare sagt; jag får inte upp värmen igen inomhus efter att ha varit utomhus en längre stund.

Trots att jag numera bor i en ordentligt renoverad (och isolerad) lägenhet så är det alltid lite dragigt inomhus. Särskilt vid fönstren. Jag tror inte hantverkarna här  känner till fönsterkitt eller så vet de inte hur det ska användas. Och det faktum att de flesta fönster (i alla fall viktorianskt tidstypiska sådana i trä) är englas, det är bara nya i plast som är tvåglasfönster känns fantastiskt omodernt.

Efter lite mer än fem år i London (och ytterligare några månader i England 2002) så är jag fortfarande lika oförstående. It baffles me. Att vissa saker inte ändras här, det har jag för längesedan accepterat. Men detta är faktiskt en strålande affärsmöjlighet. Täta fönstren och spara pengar på den dyra värmen. Lätt som en plätt ju. Och just att ingen sett den möjligheten förbryllar mig, för britter är faktiskt väldigt företagsamma.

Så det är med ulltofflor, yllefilt, varma tröjor och kopiösa mängder te som jag överlever vintern i England. Precis som britterna själva. Snart dröjer det väl inte länge förrän jag lägger mig till med uttrycket som jag retat ihjäl mig på sedan jag flyttade hit; ‘Just put another jumper on’. (Alltså; ‘ta på dig en tröja till’, till någon som fryser inomhus.)

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Beteende

Maggie-feber

Det kan väl inte ha undgått någon att järnladyn Margaret Thatcher (eller Maggie som hon också kallas) gick bort igår.

Här i Storbritannien är det naturligtvis en stor händelse och på teve igår var det idel summeringar om hennes liv som politiker.

Liksom andra starka profiler (Olof Palme t ex) var hon antingen älskad eller hatad. Det yttrade sig i att somliga firade hennes dör med en spontan gatufest i Brixton i sydvästra London, medan sörjande lade blommor vid hennes hem och säkert skålade till hennes ära.

För egen del finner jag det svårt att uttala mig alltför mycket om hennes politik eftersom jag var liten när hon var premiärminister, men på det stora hela sympatiserar jag. Något som alla nyhetssändningar återkommer till är dock det faktum att hon var Storbritanniens första kvinnliga premiärminster och oavsett vad man tycker om hennes politik är det en bedrift i sig.

Se den briljanta filmen The Iron Lady för mer insikt i Maggie-fenomenet. Och missa inte detta You Tube-klipp där hon är i sitt esse. 

R.I.P.

2 kommentarer

Filed under Händelser

Min (alternativa) påskhelg!

photo2

 

Min påsk saknade både ägg och sill, men var en välbehövlig paus för min del. I lördags gick jag några ärenden vid Kings Road och då bjöds det på solsken och snöfall om vartannat… Den sedvanliga matmarknaden på Duke of York Square var igång trots att det var påskafton, men jag hade tyvärr inte tid att kolla in alla stånd.

 

photo3

 

På påskaftonskväll var det födelsedagsfirande för Laura, så det blev bubbel och drinkar. Här en goding med Passoa och Zubrowka.

 

photo7

 

Födelsedagsgrisen i mitten, flankerad av Jenny t.v. och mig t.h.

 

photo5

 

Resten av helgen slappade jag, men i söndags bakade jag pizzor till mina flatmates, och det kändes som om vi verkligen är en urban liten familj. Ljusår från min förra flatmate mao.

 

photo6

 

Idag på lunchen såg jag denna skylt utanför Terroirs som jag tycker sammanfattar den brittiska våren otroligt bra. När kommer den HIT?!

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Fina London (några bilder)

I tisdags när jag i kall blåst var tvungen att promenera en bit till Tate Modern för att titta på Lichtenstein: A Restrospective-utställningen med min väninna Maria blev jag som alltid tagen av hur fin den här staden är.

Jag rekommenderar alla att promenera över gångbron Millennium Bridge som går över Themsen mellan St Paul’s Cathedral och Tate Modern. Utan bilar i närheten är det inget som stör när man tar in skönheten runt omkring.

L1

 

Detta foto tog jag när jag vände mig om och tittade bakåt på St Paul innan jag gick över bron från den (norra) sidan.

L2

 

En bit över bron ser man nya skyskrapan The Shard riktigt väl, och även om inte alla tycker om den så tycker jag att den är ganska fin i skymninsljus i alla fall.

L3

 

Väl över på The Southbank (södra sidan) ser vyn ut såhär med bron till höger och ståtliga St Paul’s Cathedral rakt fram.

Trots bitande vind och nerkyld in till märg och ben kan jag till fullo uppskatta den här staden.

Lämna en kommentar

Filed under Muséer, Stadsdelar

Helgen i bilder

h1

 

I fredags kom min barndomskompis Carina på besök, visserligen ganska sent, men vi tog oss tid för vin, plockmat och skvaller och kom inte i säng förrän kl. 03. Vi är båda fantastiskt duktiga på att prata!

 

h2

 

Som tack för att hon fick bo hos mig under helgen hade Carina köpt tvål och handkräm från Molton Brown som hon vet att jag tycker om. Denna doft; Rosé Granati, är ny för mig men jag älskar den! Och så är den snyggt rosa också.

 

h3

 

Jag fick också världens mest proppfulla påskägg med riktigt gott svenskt lösgodis. Som ni märker blev jag riktigt bortskämd.

 

h4

 

På söndagen trotsade vi den iskalla kylan och åt lunch på Yashin som har fantastiskt god sushi följt av shopping på Kings Road. Förutom vädret var det en riktigt trevlig dag som avslutades med hemmagjord pasta med svamp, vitlök och persilja.

 

h5

 

Fina Carina t.v. och hennes kompis Hetal t.h.

Lämna en kommentar

Filed under Personligt

Påsk i Storbritannien

Egentligen vill jag mest lägga mig ned på golvet och sparka och skrika pga det här icke-vårvädret. Likt en trotsig fyraåring har jag slutat med vinterkappa och går i ballerinaskor och tunna strumpbyxor bara för att jag tycker att man ska kunna göra det i slutet på mars månad.

Men det skulle bli ett ytterst tråkig inlägg om jag återigen klagade på vädret. Istället tänkte jag skriva om den stundande påsken. Jag ska vara kvar i London över påskhelgen, vilket ska bli trevligt, men jag kommer att sakna mitt svenska påskgodis. Här har man ju lite annorlunda traditioner än hemma. Påskäggen är gjorda helt av choklad och fyllda med choklad. Gott, men enformigt. Jag föredrar helt klart de svenska dragéäggen.

Sen har man ju påskharen här (inga häxor), som gömmer äggen utomhus så att alla barn (och ibland vuxna) får organisera en äggjakt (Easter egg hunt).

Det tog mig ett bra tag att klura ut hur Svenska Kyrkan skiljer sig mot Church of England (som är det största kyrkan i Storbritannien) och i korta drag är skillnaden att man inte hade någon reformation här. Henrik VIII bröt dock med Vatikanen under sitt styre, så Church of England är inte heller katolsk. Men eftersom den står närmare katolicismen än Svenska Kyrkan och andra protestantiska kyrkor är t ex fastetiden innan påsk mera vanlig. Många avstår från godis eller annat okynnesätande. Även den katolska kyrkan är utbredd i Storbritannien och den protestantiska Anglican Church är också relativt vanlig.

Förutom att påskäggen skiljer sig åt så finns det också annan påskmat än hemma. Hot cross buns (en vetebulle fylld med torkad frukt med ett glasyrkors ovanpå) är vanligt förekommande och lammstek (liksom hemma) samt en riktig roast dinner med alla tillbehör, dvs söndagsstek.

Jag kommer nog inte att fira traditionsenligt på varken svenskt eller brittiskt vis, men jag ser framemot en ledig långhelg och kommer att fira min kompis Lauras födelsedag.

Obs! Bilden är lånad (klicka på bilden för att följa länken).

1 kommentar

Filed under Mat & dryck, Seder och traditioner

Jante

I fredags när jag åt middag med finlandssvenska Malin som just flyttat hit pratade vi ganska mycket om jantelagen och hur man som boende utomlands får tänka om lite.

När vi svenskar beskriver oss själva så är vi i regel ganska blygsamma. Mantrat ‘inte skryta, inte skryta’ rullar i huvudet och man slår hela tiden ner på sig själv. I Storbritannien är det inte så. I allmänhet har folk inte lika svulstiga egon som amerikanarna (ja, jag generaliserar) men de är inte heller lika hårda mot sig själva som vi svenskar är. Som Malin uttryckte det, ‘jag tycker bara att jag talar ett språk flytande om det är absolut felfritt’. I Storbritannien tycker  man att man talar ett språk flytande om man kan hålla igång en konversation, skriva ett brev och allmänt använda  språket. I deras ögon talade jag flytande engelska långt innan jag kom hit på semester första gången, medan jag själv tycker att jag nu nog kan kalla mig flytande eftersom jag sällan gör misstag numera och att jag i princip låter brittisk när jag talar. Jag blir nästan arg på mig själv om någon inte tror att jag är från Storbritannien när de träffar mig första gången eftersom jag i mitt huvud tycker att min engelska ska vara lika bra som min svenska (vokabulär och allt) för att den ska vara bra nog.

Detta är vad Jante gör med en, och det är väl OK när man bor i sitt hemland och alla mäter sig efter samma måttstock. Som boende i utlandet får man snabbt ta reda på hur det fungerar i sitt nya hemland annars säljer man ju alls inte in sig själv lika väl som alla andra. Man kan inte nedvärdera sig själv hos rekryteraren, på intervjun och liknande för de ser det inte som blygsamhet, de tar dig på orden.

Ibland undrar jag hur jantelagen uppstod, alltså inte den nedskrivna versionen, utan det sociala fenomenet.

En brittisk man som är vän till mina flatmates var förflyttad med sitt jobb till Stockholm under en period, och när jag frågade honom om hur han trivdes i Sverige var han i allra högsta grad positiv. ‘Men’, sa han, ‘jag förstår inte det här med Jante.’ Inte jag heller.

Här i Storbritannien används det liknande uttrycket tall poppy syndrome ytterst sparsamt, så även om Jante till viss mån finns  i andra länder, verkar det helt klart mest utbrett i Norden. 

Lämna en kommentar

Filed under Beteende